Sagan om Fetto, Lato och Fantasi
Det var en gång...
...tre små fula varelser,
eller nej, snarare ett par hundra, varav de flesta är onda med vassa hörntänder..
...men den här sagan handlar inte om dom. Den här sagan handlar om tre goda vänner som heter Fetto, Lato och Fantasi.
På senare tid had Fetto och Lato, som är bröder, fått lite väl mycket makt i spelet om mig, nästan startat en liten kartellverksamhet. Det har lett till att Fetto fått bre ut sina ägor betydligt, och inte bara roffat åt sig en storlek större arbestbyxor, utan oxå deligerat en del makt till Flås och Flämt, de två tvillingarna som livnär sig på skyndsamma förflyttningar, till exempel upp för en trappa. Fetto jobbar även hårt för att slå ner självkänslearmeerna som kastar endorfinspjut och håller upp det nya plagget efter det andra för att hålla honom utom synhåll.
I tillägg till detta har Lato, med viss hjälp av sin långt farligare kusin Apati dragit fram och förvandlat min lägenhet så den med en slående likhet avspeglar en fullfjädrad knarkarkvart. Lato tycker också väldigt mycket om att lura kvar mig vid datorn läääänge om dagarna. De uppgifter kordineraren Optimist lagt upp för dagen slutar då oftast med ett förvirrat kaos och betydande slitage på de sönderfallande tofflorna då jag rastlöst i ulterapidpanik går fram och åter på de kvadratmeter jag fortfarande nästan har råd att betala för.
För att göra dessa bröders jobb lättare arbetar Fantasi hårt, speciellt under tentaperioder, med att mata huvudkontoret med glada tillrop och tre-meters-fax med texten "Det fixar sig" tryckt i storlek 48, fet text.
Fantasi har också en förmåga att dölja den äldre brodern Fetto tills han pumpat sig stor och stark och står där och hånleende pekar på sin kusin Apati som med bestämda steg närmar sig vid horisonten.
Den här sagan är inte som alla andra sagor, för den har inget slut. Den är som en av dessa fantasiböcker jag aldrig förstod, en aldrig upphörande följetång av upprepningar.
I nästa bok kanske vi får läsa om hur självkänsloarmeerna plötsligt vinner ett slag, eller hur Herr Fyll, godsägaren, förvrider huvudet och lurar bort Lato och Fetto för en tid. Det enda vi vet är att de alltid är där, utkämpande sina krig, sina sluga kupper och evinnerliga spel.
...tre små fula varelser,
eller nej, snarare ett par hundra, varav de flesta är onda med vassa hörntänder..
...men den här sagan handlar inte om dom. Den här sagan handlar om tre goda vänner som heter Fetto, Lato och Fantasi.
På senare tid had Fetto och Lato, som är bröder, fått lite väl mycket makt i spelet om mig, nästan startat en liten kartellverksamhet. Det har lett till att Fetto fått bre ut sina ägor betydligt, och inte bara roffat åt sig en storlek större arbestbyxor, utan oxå deligerat en del makt till Flås och Flämt, de två tvillingarna som livnär sig på skyndsamma förflyttningar, till exempel upp för en trappa. Fetto jobbar även hårt för att slå ner självkänslearmeerna som kastar endorfinspjut och håller upp det nya plagget efter det andra för att hålla honom utom synhåll.
I tillägg till detta har Lato, med viss hjälp av sin långt farligare kusin Apati dragit fram och förvandlat min lägenhet så den med en slående likhet avspeglar en fullfjädrad knarkarkvart. Lato tycker också väldigt mycket om att lura kvar mig vid datorn läääänge om dagarna. De uppgifter kordineraren Optimist lagt upp för dagen slutar då oftast med ett förvirrat kaos och betydande slitage på de sönderfallande tofflorna då jag rastlöst i ulterapidpanik går fram och åter på de kvadratmeter jag fortfarande nästan har råd att betala för.
För att göra dessa bröders jobb lättare arbetar Fantasi hårt, speciellt under tentaperioder, med att mata huvudkontoret med glada tillrop och tre-meters-fax med texten "Det fixar sig" tryckt i storlek 48, fet text.
Fantasi har också en förmåga att dölja den äldre brodern Fetto tills han pumpat sig stor och stark och står där och hånleende pekar på sin kusin Apati som med bestämda steg närmar sig vid horisonten.
Den här sagan är inte som alla andra sagor, för den har inget slut. Den är som en av dessa fantasiböcker jag aldrig förstod, en aldrig upphörande följetång av upprepningar.
I nästa bok kanske vi får läsa om hur självkänsloarmeerna plötsligt vinner ett slag, eller hur Herr Fyll, godsägaren, förvrider huvudet och lurar bort Lato och Fetto för en tid. Det enda vi vet är att de alltid är där, utkämpande sina krig, sina sluga kupper och evinnerliga spel.
Kommentarer
Trackback
