To be translated - Baby Thor and our judicial system
I do, off course support the search for him, but must reflect over the storm that today is raging over the net...
This post started as a comment on klartext, and I will therefore write it in Swedish. If I get enough response, or questions, I will try to make it justice in English as well. ([email protected])
När jag läste klartexts inlägg i frågan var min första tanke
-”Vad underbart att det fortfarande finns tänkande människor i världen.”
Någon som vågar ifrågasätta, sätta saker i perspektiv och tänka ett steg längre.
För er som ej känner till historien finns väldigt mycket information på den här sidan, som administreras av Thors mammas kompis, vilket gör att den av naturliga skäl tar ställning mycket starkt i frågan, vilket heller inte försöker döljas. En vän som på alla tänkbara sätt försöker hjälpa sin vän att finna sin son, hedervärt kan tyckas.
Jag är berädd att hålla med.
Det som rapporterats hänt, och förspelet som lett upp till det hela är naturligtvis hemskt, men på intet sätt ovanligt.
Människor beter sig på det här sättet mot varandra och sina barn hela tiden.
Inget nytt, men det gör det heller inte mindre hemskt för alla inblandade. Jag förstår frustrationen, och jag beklagar den.
Sen kommer dock frågorna. Frågorna som inte nödvändigtvis handlar om just det här fallet, men som åter glimmar till i mitt medvetande varje gång en liknande historia dras upp.
Vad som är anmärkningsvärt är den odelade historia både svenska och utländska medborgare sväljer och hetsar på. Självklart måste barnet komma till rätta, självklart måste det juridiska ha sin gång, självklart hjälper denna storm av publicitet att detta sker, men sen då?
Vad händer om, rent hypotetiskt, det kommer fram uppgifter som gör att bortförandet kommer i annat ljus, vad detta än må vara?
Och vad händer när historien oavsett utgång, domslut och föreliggande skäl för handlande, är ”över”?
Vilken skada har inte pappan, skyldig eller ej, redan åsamkats för detta?
Vilken effekt kommer denna historia ha på barnet när han växer upp och blir känd med uppståndelsen? På hans relation till sin far, till familjen som fenomen, och sig själv?
Vi pratar här, tydligen, om en egen företagare som med största sannorlikhet kommer att förlora sitt företag, sin anonymitet och löpa stor risk att utsättas för hot och våld från en uppretad allmänhet.
En skada som oavsett utgång i detta mål redan är gjord, och därtill oreparerbar.
Är detta den rättsvärld vi vill ha?
Utan domstolar, utan att höra historien till slut innan vi tar den tvivelaktiga rollen som dommare över andras liv.
(Jag pratar nu inte uteslutande om om den publicitet som mamman med väninna har skapat, utan snarare kanske om den efterföljande debatten, de löst relaterande diskutionsgrupperna och "stöd"-grupperna som brukar uppstå i bakvattnet av en sådan här historia.)
”-Ja, men han förtjänar det, jävla as” ekar rösterna över nätet..
Gör han? Oavsett? Gör Thor det?
Hade det blivit samma uppståndelse om det varit mamman som gjort likadant?
Är det ok att dömma människor på förhand, bara för att ett barn tagits från sin mamma?
Frågorna är lika många som allmänhetens skrin tenderar att bli..
För det handlar längre inte om rätt och fel, det handlar inte om the good and the bad, och det handlar knappast om Thors öde,mammans frustration och vännens hedervärda försök att hjälpa till.
Vanligen glider det utom hennes kontroll.
Det handlar mycket snabbt om människojakt, om en dom som redan fallit, en dom som aldrig kan rivas upp, eller rättas till, åt något håll, när alla fakta väl ligger på bordet.
Frågeställningarna skrämmer mig nästan lika mycket som den kakofoniska kastreringshetsen och mordhoten mot personer med sexuella psykiska störningar. (Tex pedofiler)
Nog för att min tro på människan som ras redan ligger på den absoluta nollpunkten, men försök i alla fall att tänka en gnutta innan ni fattar era beslut och sjunger era sånger..
Låt oss nu alla hoppas att Thor kommer hem välbehållen, rättvisan kan ha sin gång och alla direkt eller indirekt inblandade, reflekterar en stund över den nya teknikens spridningskraft i kombination med människans inbyggda fallenhet att dömma och handla innan fakta och konsekvenser ligger på bordet.
Update: Min första tanke till klartexts inlägg har skapat viss debatt, och visst kan man ha åsikter om hans/hennes tvekande inställning till sanningshalten i jakten på Thors pappa, men vad jag ändå måste hylla är debatten klartext lyfter, eller i mina ögon försöker lyfta, angående problematiken runt sådana här historier.
Personligen tvivlar jag inte på att det säkert finns massor av problematik dokumenterad angående familjen, vad jag däremot är intresserad av är vad historien som denna orsakar, och hur människor ser på den.
Återigen, låt oss hoppas att detta får ett så lyckligt slut som möjligt.
(Pic taken from; http://www.thorwang.com/ where there is a donations-link, more info from the mother and her friend and updates for and from people wanting to help in the search. )
"Döma någon på förhand" ??????
Han är redan dömd av domstol... ett ANTAL gånger.
Dags att gå till ThorWangs hemsida kanske, där nu Mia känt sig tvungen att visa dokument på sitt helvete.
Jag kan även berätta att även min tilltro till mänskligheten också har börjat droppa ner mot noll, p.g.a. sådana här inlägg.
Både Camilla och jag har bloggat under många år och många vet vem vi är..... och vi skulle aldrig sätta vårt rykte på spel genom att försöka framföra lögner, eller vad någon vill kalla det.
Vi har känt Mia... särskilt Camilla under många år och har hela tiden vetat vad som hänt "over there".... och det är inga vackra saker kan jag berätta.
Va kul att bli läst, tyvärr inte så noga.
Några löngner har jag då aldrig anklagat någon att fara med, och jag hoppas så väl som ni att detta får ett lyckligt slut.
Om du läser mitt inlägg igen så kanske du förstår att det snarare är effekterna av den här typen av efterlysningar jag vill belysa, inte ta ställning till vem som gjort fel, rätt eller vad i ett fall jag bara har rykten om.
Lycka till med upplösningen på historien, och låt oss hoppas att rättvisa skipas.
Du har fel som skriver att en kompis till Mia driver Thorwang.com hemsidan. Den kvinnan som driver den känner inte Mia alls men har tagit reda på fakta och insåg att det var omöjligt att inte hjälpa en ensam, bankrutt (pga av skilsmässa som kostat skjortan och inget underhåll från pappan)utländsk mamma i ett främmande land vars barn har blivit kidnappat!!
Svar till En annan mamma;
suck
Visserligen en petitess, men i alla fall;
Om du, precis som den föregående kommentatorn, tar å läser mitt inlägg en gång till så ser du säkert att den länk jag säger en vän till mamman driver går till Camilla Gervides blogg där följande kan läsas; "This is my very good friend Maria" följt av en serie poster angående Thor. Jag hänvisar SENARE till Thorwang för de som önskar mer information, samt tipsar om donationslänken.
Det var då väldans va svårt det ska vara..
Ingen som har något att säga om det egentliga ämnet jag tar upp? Eller är alla allt för upptagna av vem som har rätt vs fel?
Inte för att vara sån...men jag tror att alla är ganska så upptagna med att hjälpa till att hitta en kidnappad pojke och helt enkelt inte riktigt har tid för att munhuggas med dig....
Med vänlig hälsning,
Camilla
Svar till Camilla;
:) Naturligtvis är det fullt förståligt, speciellt ni som faktiskt är på plats, eller de som faktiskt kan bidra med något konkret. Jag hoppas att det hela löser sig så snabbt som möjligt!
Dock tycker jag att de som inte kan göra annat än att visa sympati för er svåra tid borde ha ett intresse i att säga sin åsikt, och även om många är oroliga tycker jag att konsekvensfrågan angående sådana här eftersökningar borde få synas.
Osedvanligt klarsynt inlägg, även om de kritiserande damerna inte verkar tycka så. Myntet har ofta två sidor, och som tur är är det ofta rättvisan som segrar - oavsett vem som SKRIKER STARKAST.
