Paypal- spineless jerks
As it takes them 2 days and costs 3.4% + a fixed fee to transfer my own money back to my own bankaccount I took the time to file a complaint while waiting for the funds to transfer.
I clicked away and reached the site where complaints could be made. Filed an official complaint for being spineless jerks (yes, that was my wording) and motivated my statement.
Clicked send..
This is what I get;
(click to enlarge)
Please, as a sign of support, go ahead and close your account with paypal today! It takes 2 min (after the transfer of your funds is complete) and is a clear way to show that you do not support freedom of information and democracy.
(And if you are one of those fu*king IDIOTS that change your profile pic on FB and think that will affect child abuse, or post these utterly stupid other "I care" statuses- Now you can do something that will ACTUALLY result in something. Even if one customer leaving is "nothing", it sends a very clear message to a company)
Fullt krig om informationen
Jag har tjatat och pratat om vikten av den utveckling som vi har haft angående friheten på internt länge.
Jag har varit upprörd och jag har forlorat hoppet.
Men jag har fortsatt, för det är var ju inte helt kört.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska känna när jag läste om hur situationen med wikileaks har utvecklats.
Jag känner mig tom, chockad, rent personligt kränkt.
Det gick så jävla fort.
Sen hade folket förlorat. igen.
Och utanför fönstret flyter livet på som om inget var på tok.
Jag vill ställa mig påtaket och skrika:
FATTAR NI INTE HUR JÄVLA FUCKED NI ÄR!?!
Fattar ni hur jävla mycket ingenting ni betyder?
Nedan är ett utklipp från Piratpartiet som pratar mer om saken;
"De senaste dagarna har informationspolitik brutit ut i fullt informationskrig. Och det är nu vi ser alla spelarna visa sina positioner.
Det handlar förstås om WikiLeaks och sättet de drar ner byxorna på makthavare världen över, och hur dessa makthavare reagerar. Som bakgrund till detta ska man minnas att WikiLeaks publicerar sig genom etablerade medier: El País, Le Monde, New York Times, The Guardian och Der Spiegel. WikiLeaks är alltså en uppgiftslämnare till medier, i ordets mest bokstavliga betydelse. Att uppgiftslämnaren sedan väljer att ge sig tillkänna, det är en annan sak.
Lite snabb bakgrund: WikiLeaks har alltså fått tag på korrespondens mellan ambassader som visar att makthavare världen över ljuger ganska rutin- och slentrianmässigt, och just nu avslöjas detta bit för bit. Bland annat, här i Sverige, så visade det sig att omfattningen av FRAs samarbete med USA inte ens var känt inom regeringskansliet. Före FRA-lagen. Före riksdagens omröstning. Sådana saker.
Det som händer är faktiskt riktigt deprimerande. Inte att någon läcker information om missförhållanden till medier; sådant händer och ska hända hela tiden. Det som gör mig riktigt berörd är hur makthavarna svarar.
Tidigt igår morse förlorade WikiLeaks sin domän, wikileaks.org. Igår kväll kastades WikiLeaks ut från serverparken hos Amazon och under natten ströps pengaflödet till WikiLeaks genom PayPal. Det blev väldigt snabbt ett krig om makten över informationen, makten över själva infrastrukturen. Det blev precis den situation vi har varnat för i snart fem år.
Jag kan inte fatta att vi sitter och delar med oss av information om vilka IP-adresser som fortfarande inte är censurerade. -- @kyrah
Gränserna mellan repressiva regimer som Kina och Iran och den påstått fria västvärlden suddades ut på en dag. Plötsligt fick vi göra precis som kinesiska och iranska dissidenter och vara med i en kapplöpning om vilka informationsvägar som fortfarande fungerade, allt medan de stängdes i nästan samma tempo. Aktivister över hela världen satte upp nya domäner åt WikiLeaks -- Schweiziska Piratpartiet var tidigt ute och registrerade och satte upp wikileaks.ch åt dem -- och massor av aktivister började spegla informationen. Svenska Telecomix var en viktig del av epicentret för räddningsaktionerna. Alldeles nyss kom organiserad masspegling upp.
Flera höga politiker har gått ut offentligt och sagt att WikiLeaks borde terroriststämplas, och till och med att Julian Assange och/eller flera källor borde lönnmördas.
Vi pratar om en källa till media nu. En källa som har avslöjat missförhållanden på högsta regeringsnivåer. Missförhållanden som därefter har publicerats av de mest ansedda tidningarna på planeten. Och flera politiker här i väst reagerar med att källan till medierna, uppgiftslämnaren, borde lönnmördas av statliga agenter. Och säger det öppet i TV och tidningar.
Inser alla hur långt det har gått då?
Det är så här det går till i bananrepubliker. I diktaturer. I Kina och Iran. Ställen där dissidenter, precis som vi, behövde hoppa runt mellan olika adresser igår lördag för att ligga ett steg före censuren. Det är grundläggande rättigheter som vi slåss för; rätten att avslöja missförhållanden, rätten att kommunicera oavlyssnat och grundläggande yttrandefrihet.
Makten över infrastrukturen
Det är precis det här vi pratat om hela tiden, när vi pratar om behovet av ett fritt och neutralt nät (och för den delen, samma sak med all annan informationsinfrastruktur). Vi ser tydligt att när maktstrukturerna hotas av okontrollerad information, så letar de efter anledningar att stänga ner och begränsa friheten att kommunicera; anledningar som kan vinna allmän acceptans. Övergrepp. Terrorism. Mobbing. Men det hägrande målet för dessa makthavare är att vinna tillbaka makten över infrastrukturen; makten att bestämma vilka budskap som får färdas på allmänna informationsvägar.
Det är väldigt typiskt, att när någon publicerar så här generande information, så angrips inte bara den som publicerar. Även infrastrukturen angrips: de kanaler som gör att allmänheten kan ta del av informationen. WikiLeaks' internetleverantörer (bland annat svenska Bahnhof!) har satts under hårt tryck. WikiLeaks fick sina donationskanaler på PayPal indragna. WikiLeaks blev av med sin processorkraft som de köpte från Amazon.
Det är inte bara ett krig om informationen, utan även om makten över infrastrukturen.
Vi har sagt hela tiden att en censurmekanism som till exempel har som officiellt syfte att hindra pedofiler lika gärna kan användas mot människor som vill avslöja missförhållanden och maktmissbruk. Det är bara frågan om vem som håller i censurspakarna, och vad de har för syften för stunden. Och nu visar sig intentionerna tydligt: makthavare angriper uppgiftslämnare till media som drar ner byxorna på sagda makthavare. Direkt och utan att tveka. Det där med pedofiler och terrorister lät jättebra i media, men i själva verket handlar det om att ha kontrollen över vem som får säga vad.
Alla medel är tillåtna i kriget om yttrandefriheten. Pengaflöden stryps, bankkonton stängs, domäner dras in, samtal från höga politiker används som påtryckning mot alla som har med dessa... obekväma människor att göra. Obekväma för makthavarna. På andra sidan slagfältet står nätaktivisterna som mobiliserar för rätten till yttrandefrihet, rätten att kommunicera, och rätten att avslöja missförhållanden. Rätten till vanlig hederlig journalistik, till och med.
Kriget om yttrandefriheten utspelar sig här och nu. Jag kan inte nog betona hur stor konflikten som händer precis nu är."JOdåsåatte..
Blivit lite surgubbe på senaste.
Det är ju detta med svenska språket.
Och min beundran över de som verkligen bemästrar det.
Leker med det så jag skrattar högt med magen kluckande mot skrivbordet.
Men även de slänger ju köttbullar i gareroben ibland.
Speciellt när det kommer till detta med särskrivning.
(Om en stundom en underhållande sådan.)
Is it now.. ?
Dommen, debatten och folket.
Vad jag däremot fortfarande har ett litet, litet hopp om är att människor ska vakna till lite, börja ställa sig frågan "vad handlar allt det här om?"
Om jag kan få min teknologiskt mer eller mindre inkompetenta mamma, (som gör stolta framsted med att bifoga filer i email och använda Skype och FB i sitt dagliga liv) att förstå den vidare meningen av den juridiska utvecklingen, att ta till sig jämförelsen mellan datalagringsinitiativet och att lagstifta bort brevhemligheten, att inse hur förbannat komplext och orimligt det är att lägga lagringskravet på privata aktörer, att ens föreställa sig hur samhället kommer att se ut med den här lagstiftningen implementerad.
Om jag kan få henne, min älskade mor, att vilja försöka förstå, att ifrågasätta och att åtminstonde lyfta frågan med jobbarkompisarna på kafferasten, då är jag nöjd.
Då är vi på väg.
För jag är inte här för att berätta vad som är rätt och fel.
(Även om jag ständigt gör just så)
Jag är inte här för att säga vad du ska tycka.
(Även om jag ibland har jävligt precisa åsikter i frågan)
Jag är här, ute, publicerad och öppen, för att få dig att tänka.
Just nu är det viktigast av allt.
Prata om dommen mot PirateBay, försök läsa på, förstå vad de säger, alla dessa med vitt hår, klubba i hand som ska värna om vår säkerhet och samhälle. Vad baserar dom sitt tänk på? Vad tycker DU om DET?
Ge inte upp bara för att det är svårt, ta hjälp! Det finns hurdatals mer eller mindre pålästa människor som publiserar förklarande och debaterande texter varje dag, läs dem!
(Här är en relativt objektiv förklaring kring skadeståndet i PB-dommen; Glöm inte att läsa kommentarerna! http://juridikbloggen.wordpress.com/2010/11/27/skadestandets-storlek-i-tpb-domen/)
Försök ta in och tänk över vad som händer i Bryssel, vad våra egna luftskallar till politiker klubbar igenom hemma i Sverige, försök förstå det de inte förstår. Inte rad för rad på juridiska, men i det stora hela, vad har det för konsekvenser för dig och mig? Vad säger dom att vi vinner på det? Vad tycker DU?
