Once again online.
En hel mängd inlägg har skrivits i mitt huvud. Redigerats, sparats på den hårdisk av fett och nerver de flesta av oss är utrustade med. Vissa av dom om tentastress, vissa om längtan bort, om rastlösheten. Vissa om ensamheten, den tomma kalla platsen revid mig i soffan och min utsträkta arm på kudden brevid mig. Inte allt om Fröken M. Men en del, en del om henne som jag inte borde ens tänka också, det ska erkännas. Ett par inlägg har även tillängnats våra underbara nollor, opålitliga kontakter och lägenhetsinredning.
Allt detta har skrivits, sparats och väntat.
Internet har varit inkopplat på kombons dator. Som vanligt allt för arbetsamt att ta tag i saker.. Som att skicka in det man borde, ta tag i saker som inte står rätt till.
Nu har vi äntligen bytt.
40min tog det att starata om min kära gamla skrothög till laptop.
Och då, när man väl är online igen.
Omstart, reboot.
På den andra, köttigare hårddisken.
File erased. Huvudet tomt.
Så som vanligt nöjer jag mig med att ge världen och den drös dårar som fortfarande följer mitt svammel en summering och virrig sammandragning om mitt liv. Som vanligt uteblir de elaborerande tankarna, kvicka parallelerna och sofistikerade pungsparkarna.
Tills nästa gång. Tills jag tar mig tid. Tills jag sätter mig ner och faktiskt för ner de när de kommer till mig. När insperationen finns där.
Men är det inte som med så mycket annat. Allt händer vid fel tillfälle. Man blir rastlös och längtar bort när man borde ta vara på tiden här. Man träffar någon man nästan, nästan kan förmå sig att tro på, fast förståndet och ärligheten skrattar en i ansiktet. När man tvingas tacka nej till vad som skulle kunna bli steget ut, steget vidare, och upp.
Man står i hallen, 10 min försenad och borde springa allt benen bär när den där meningen, stycket och tanken plötsligt uppenbarar sig. Man tänker, god! thats brilliant! Inte för att man längre inbillar sig att ens litterära förmåga skulle vara något att slå världen med häpnad med. Inte för att man tror att de långa osammanhängande meningarna ska betyda ens en tiondel för andra som de gör för en själv. Utan för att det stämmer. För att det är så skönt när orden dansar fram på skärmen framför en och man tolkar in en värld av undermeningar, en själ av känslor och ett liv av lidelse genom att bara skriva. Läsa. Tänka.
Som vanligt vinner världen. Man försöker memorera, ibland till och med fånga några ord på mobilen, jäktar vidare, arbetar inte med vad som kom till en. När man sedan läser har det tappat sin magi. Aldig blivit översatt till det språk våra hjärnor förstår utan känsla. Aldrig blivit bearbetat.
Så... vad händer utanför mitt skruvade huvud?
En eloge som sagt till våra nollor. Jag har ärligt talat inte varit på en roligare sittning sen ni först vilsna och förvirrade vandrade in i världen som kallas IBP. Temat var Scarface, familjen hette snö och förfesten började klockan 15...
Vill inte berätta för mycket men i punktform kan vi väl börja med att citera min bordsdam;
-"fick vi varmrätt?"
- Jägershots och pris för.. ja vad var det nu? En skitrolig drinkbok fick jag iaf.
- Vissa hånglade, andra somnade
- Handklovar
- Någon kom, tyckte det var oviktigt att hälsa.. eller umgås, och gick igen när uppvisningen var slut.
-Undertecknad avände ryggradsreflexer på ett mycket föredömligt sätt. Tur man har vänner som inte bara kommer ihåg när man gör något dåligt...
Vad det gäller uni så lyckades man klämma in 17.5 pinnar på omtentan på micro mom.II.. precis så mång som behövdes. Och nej, jag bryr mig INTE om det var snällt rättat eller inte. Jag var en av 3 som klarade omtentan och behöver föjlaktligen bara bekymra mig om makron som vi skrev i torsdags. Yeeeha!
Fröken M orkas helt enkelt inte med mer. Jag vet att jag "borde" ta ett snack med henne igen.. Men ja ORKAR fan inte mer! Jag har slängt ut allt. Verkligen put myself on the line, varit rak ärlig, medgörlig och snäll. Men nu pallar jag fan inte längre. Beter man sig inte så förtjänar man inte hur många chanser som helst. Och kanske är det just det hon vill. Att man ska tröttna. Att det ska te sig lönlöst. Vad vet jag? Anar att det blir nån form av efterspel, men ja pallar verkligen inte att driva det hela.
Och så till en av de största nyheterna. Aschleen och Gaylord kommer på besök!!!!!! De kommer på torsdag och bor över i min enkla boning hela helgen. Tyvärr jobbar man lördag natt men fredagen kommer att väga upp det i massvis. Vi börjar med superduon Törnmark Wikström på Corona klockan 15.00, sen antar jag att det bara rullar på, men ev sponsring och galej i tonvis.
Also would like to direct a line to a friend I havnt talked to for way to long. The visitor from back in March just emailed me wanting to catch up. I just want to say that I thought about you and its great hearing from you again!
Will write you back as soon as I can.
KockHoran har lämnat oss borde vi kanske oxå nämna. Hon ska på äventyr bland förmögna familjer och välbäddade sängar där maten kommer smaka himmel och backarna är många. Jag önskar all lycka och hoppas att du kom iväg ordentligt även om jag svek och aldrig kom och gav dig en avskedskram.
Ett långt, ostrukturerat inlägg som låtit vänta på sig. Just i linje med vad jag normalt presterar.
Ta hand om er vänner och glöm inte bort att jag tänker på er, även om jag är katastrofal på att visa det och säga det..
Pictures will come when my internetconnection is behaving or when my camerabattery is recharged.
Allt detta har skrivits, sparats och väntat.
Internet har varit inkopplat på kombons dator. Som vanligt allt för arbetsamt att ta tag i saker.. Som att skicka in det man borde, ta tag i saker som inte står rätt till.
Nu har vi äntligen bytt.
40min tog det att starata om min kära gamla skrothög till laptop.
Och då, när man väl är online igen.
Omstart, reboot.
På den andra, köttigare hårddisken.
File erased. Huvudet tomt.
Så som vanligt nöjer jag mig med att ge världen och den drös dårar som fortfarande följer mitt svammel en summering och virrig sammandragning om mitt liv. Som vanligt uteblir de elaborerande tankarna, kvicka parallelerna och sofistikerade pungsparkarna.
Tills nästa gång. Tills jag tar mig tid. Tills jag sätter mig ner och faktiskt för ner de när de kommer till mig. När insperationen finns där.
Men är det inte som med så mycket annat. Allt händer vid fel tillfälle. Man blir rastlös och längtar bort när man borde ta vara på tiden här. Man träffar någon man nästan, nästan kan förmå sig att tro på, fast förståndet och ärligheten skrattar en i ansiktet. När man tvingas tacka nej till vad som skulle kunna bli steget ut, steget vidare, och upp.
Man står i hallen, 10 min försenad och borde springa allt benen bär när den där meningen, stycket och tanken plötsligt uppenbarar sig. Man tänker, god! thats brilliant! Inte för att man längre inbillar sig att ens litterära förmåga skulle vara något att slå världen med häpnad med. Inte för att man tror att de långa osammanhängande meningarna ska betyda ens en tiondel för andra som de gör för en själv. Utan för att det stämmer. För att det är så skönt när orden dansar fram på skärmen framför en och man tolkar in en värld av undermeningar, en själ av känslor och ett liv av lidelse genom att bara skriva. Läsa. Tänka.
Som vanligt vinner världen. Man försöker memorera, ibland till och med fånga några ord på mobilen, jäktar vidare, arbetar inte med vad som kom till en. När man sedan läser har det tappat sin magi. Aldig blivit översatt till det språk våra hjärnor förstår utan känsla. Aldrig blivit bearbetat.
Så... vad händer utanför mitt skruvade huvud?
En eloge som sagt till våra nollor. Jag har ärligt talat inte varit på en roligare sittning sen ni först vilsna och förvirrade vandrade in i världen som kallas IBP. Temat var Scarface, familjen hette snö och förfesten började klockan 15...
Vill inte berätta för mycket men i punktform kan vi väl börja med att citera min bordsdam;
-"fick vi varmrätt?"
- Jägershots och pris för.. ja vad var det nu? En skitrolig drinkbok fick jag iaf.
- Vissa hånglade, andra somnade
- Handklovar
- Någon kom, tyckte det var oviktigt att hälsa.. eller umgås, och gick igen när uppvisningen var slut.
-Undertecknad avände ryggradsreflexer på ett mycket föredömligt sätt. Tur man har vänner som inte bara kommer ihåg när man gör något dåligt...
Vad det gäller uni så lyckades man klämma in 17.5 pinnar på omtentan på micro mom.II.. precis så mång som behövdes. Och nej, jag bryr mig INTE om det var snällt rättat eller inte. Jag var en av 3 som klarade omtentan och behöver föjlaktligen bara bekymra mig om makron som vi skrev i torsdags. Yeeeha!
Fröken M orkas helt enkelt inte med mer. Jag vet att jag "borde" ta ett snack med henne igen.. Men ja ORKAR fan inte mer! Jag har slängt ut allt. Verkligen put myself on the line, varit rak ärlig, medgörlig och snäll. Men nu pallar jag fan inte längre. Beter man sig inte så förtjänar man inte hur många chanser som helst. Och kanske är det just det hon vill. Att man ska tröttna. Att det ska te sig lönlöst. Vad vet jag? Anar att det blir nån form av efterspel, men ja pallar verkligen inte att driva det hela.
Och så till en av de största nyheterna. Aschleen och Gaylord kommer på besök!!!!!! De kommer på torsdag och bor över i min enkla boning hela helgen. Tyvärr jobbar man lördag natt men fredagen kommer att väga upp det i massvis. Vi börjar med superduon Törnmark Wikström på Corona klockan 15.00, sen antar jag att det bara rullar på, men ev sponsring och galej i tonvis.
Also would like to direct a line to a friend I havnt talked to for way to long. The visitor from back in March just emailed me wanting to catch up. I just want to say that I thought about you and its great hearing from you again!
Will write you back as soon as I can.
KockHoran har lämnat oss borde vi kanske oxå nämna. Hon ska på äventyr bland förmögna familjer och välbäddade sängar där maten kommer smaka himmel och backarna är många. Jag önskar all lycka och hoppas att du kom iväg ordentligt även om jag svek och aldrig kom och gav dig en avskedskram.
Ett långt, ostrukturerat inlägg som låtit vänta på sig. Just i linje med vad jag normalt presterar.
Ta hand om er vänner och glöm inte bort att jag tänker på er, även om jag är katastrofal på att visa det och säga det..
Pictures will come when my internetconnection is behaving or when my camerabattery is recharged.
Kommentarer
Postat av: Anonym
trevligt med ingående inlägg, jag är en av de dårar som läser. blev inget med niklas lägenheten, men vad är väll en tre på ålidhem...om inte...alldeles alldeles...underbaaar...yeh askungen is the shit
puss
Trackback
