Firemonkey

...Spridda första tankar om en magisk kväll....

Ljuset är dämpat, nästan mörkt.
Maten gudomlig och vinet smeker mina sinnen.
Hon är sprudlande vacker, glad och även om jag bara fått nöjet att se henne helt flyktigt förut känns det som om jag på något konstigt sätt känner henne. Publiken förväntansfull och det är nära nog fullt kring borden. Folk trivs.

..och detta redan innan hon gått upp på scenen.

De intar scenen,
Anna Hamilton, akompanierad av min gamle vän Oskar.
Spiller ingen tid.
Tre låtar spelas utan paus.

Corona har aldrig, aldrig varit så tyst.

Magin är fullständig, carisman når hela vägen till de som vördnadsfullt viskar sina order till bartendern längst bak i lokalen..

Annas lekfulla blickar och oskyldiga,busiga och på samma gång själarörande låtar äger rummet, äger tiden.

Till och med en ordlekare som jag själv sitter mål-lös och jag är ganska säker på att jag anar en tår i ögat på kusinen som sitter brevid.



Allt jag kan säga är tack. Tack Anna Hamilton.
Nu sitter jag med en mycket tillfredställd känsla i kroppen och låter Royal Crown Revue vagga mig till sömns..
(beklagar att jag bara hittade en live-version av deras underbara låt)


Anna - Jag hoppas vet att en strålande framtid ligger framför dig, och om min bluddrande mun och den här bloggen kan få någon annan att älska det du gör så hjälper jag gärna till.