Fullt krig om informationen

Jag är fullständigt mållös.
Jag har tjatat och pratat om vikten av den utveckling som vi har haft angående friheten på internt länge.
Jag har varit upprörd och jag har forlorat hoppet.
Men jag har fortsatt, för det är var ju inte helt kört.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska känna när jag läste om hur situationen med wikileaks har utvecklats.
Jag känner mig tom, chockad, rent personligt kränkt.
Det gick så jävla fort.
Sen hade folket förlorat. igen.

Och utanför fönstret flyter livet på som om inget var på tok.
Jag vill ställa mig påtaket och skrika:
FATTAR NI INTE HUR JÄVLA FUCKED NI ÄR!?!
Fattar ni hur jävla mycket ingenting ni betyder?

Nedan är ett utklipp från Piratpartiet som pratar mer om saken;

"De senaste dagarna har informationspolitik brutit ut i fullt informationskrig. Och det är nu vi ser alla spelarna visa sina positioner.

Det handlar förstås om WikiLeaks och sättet de drar ner byxorna på makthavare världen över, och hur dessa makthavare reagerar. Som bakgrund till detta ska man minnas att WikiLeaks publicerar sig genom etablerade medier: El País, Le Monde, New York Times, The Guardian och Der Spiegel. WikiLeaks är alltså en uppgiftslämnare till medier, i ordets mest bokstavliga betydelse. Att uppgiftslämnaren sedan väljer att ge sig tillkänna, det är en annan sak.

Lite snabb bakgrund: WikiLeaks har alltså fått tag på korrespondens mellan ambassader som visar att makthavare världen över ljuger ganska rutin- och slentrianmässigt, och just nu avslöjas detta bit för bit. Bland annat, här i Sverige, så visade det sig att omfattningen av FRAs samarbete med USA inte ens var känt inom regeringskansliet. Före FRA-lagen. Före riksdagens omröstning. Sådana saker.

Det som händer är faktiskt riktigt deprimerande. Inte att någon läcker information om missförhållanden till medier; sådant händer och ska hända hela tiden. Det som gör mig riktigt berörd är hur makthavarna svarar.

Tidigt igår morse förlorade WikiLeaks sin domän, wikileaks.org. Igår kväll kastades WikiLeaks ut från serverparken hos Amazon och under natten ströps pengaflödet till WikiLeaks genom PayPal. Det blev väldigt snabbt ett krig om makten över informationen, makten över själva infrastrukturen. Det blev precis den situation vi har varnat för i snart fem år.

Jag kan inte fatta att vi sitter och  delar med oss av information om vilka IP-adresser som fortfarande inte är censurerade. -- @kyrah

Gränserna mellan repressiva regimer som Kina och Iran och den påstått fria västvärlden suddades ut på en dag. Plötsligt fick vi göra precis som kinesiska och iranska dissidenter och vara med i en kapplöpning om vilka informationsvägar som fortfarande fungerade, allt medan de stängdes i nästan samma tempo. Aktivister över hela världen satte upp nya domäner åt WikiLeaks -- Schweiziska Piratpartiet var tidigt ute och registrerade och satte upp wikileaks.ch åt dem -- och massor av aktivister började spegla informationen. Svenska Telecomix var en viktig del av epicentret för räddningsaktionerna. Alldeles nyss kom organiserad masspegling upp.

Flera höga politiker har gått ut offentligt och sagt att WikiLeaks borde terroriststämplas, och till och med att Julian Assange och/eller flera källor borde lönnmördas.

Vi pratar om en källa till media nu. En källa som har avslöjat missförhållanden på högsta regeringsnivåer. Missförhållanden som därefter har publicerats av de mest ansedda tidningarna på planeten. Och flera politiker här i väst reagerar med att källan till medierna, uppgiftslämnaren, borde lönnmördas av statliga agenter. Och säger det öppet i TV och tidningar.

Inser alla hur långt det har gått då?

Det är så här det går till i bananrepubliker. I diktaturer. I Kina och Iran. Ställen där dissidenter, precis som vi, behövde hoppa runt mellan olika adresser igår lördag för att ligga ett steg före censuren. Det är grundläggande rättigheter som vi slåss för; rätten att avslöja missförhållanden, rätten att kommunicera oavlyssnat och grundläggande yttrandefrihet.

Makten över infrastrukturen

Det är precis det här vi pratat om hela tiden, när vi pratar om behovet av ett fritt och neutralt nät (och för den delen, samma sak med all annan informationsinfrastruktur). Vi ser tydligt att när maktstrukturerna hotas av okontrollerad information, så letar de efter anledningar att stänga ner och begränsa friheten att kommunicera; anledningar som kan vinna allmän acceptans. Övergrepp. Terrorism. Mobbing. Men det hägrande målet för dessa makthavare är att vinna tillbaka makten över infrastrukturen; makten att bestämma vilka budskap som får färdas på allmänna informationsvägar.

Det är väldigt typiskt, att när någon publicerar så här generande information, så angrips inte bara den som publicerar. Även infrastrukturen angrips: de kanaler som gör att allmänheten kan ta del av informationen. WikiLeaks' internetleverantörer (bland annat svenska Bahnhof!) har satts under hårt tryck. WikiLeaks fick sina donationskanaler på PayPal indragna. WikiLeaks blev av med sin processorkraft som de köpte från Amazon.

Det är inte bara ett krig om informationen, utan även om makten över infrastrukturen.

Vi har sagt hela tiden att en censurmekanism som till exempel har som officiellt syfte att hindra pedofiler lika gärna kan användas mot människor som vill avslöja missförhållanden och maktmissbruk. Det är bara frågan om vem som håller i censurspakarna, och vad de har för syften för stunden. Och nu visar sig intentionerna tydligt: makthavare angriper uppgiftslämnare till media som drar ner byxorna på sagda makthavare. Direkt och utan att tveka. Det där med pedofiler och terrorister lät jättebra i media, men i själva verket handlar det om att ha kontrollen över vem som får säga vad.

Alla medel är tillåtna i kriget om yttrandefriheten. Pengaflöden stryps, bankkonton stängs, domäner dras in, samtal från höga politiker används som påtryckning mot alla som har med dessa... obekväma människor att göra. Obekväma för makthavarna. På andra sidan slagfältet står nätaktivisterna som mobiliserar för rätten till yttrandefrihet, rätten att kommunicera, och rätten att avslöja missförhållanden. Rätten till vanlig hederlig journalistik, till och med.

Kriget om yttrandefriheten utspelar sig här och nu. Jag kan inte nog betona hur stor konflikten som händer precis nu är."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0