Firemonkey

Nyfångad stekt abborre,färsk potatis från landet,lokalt producerat tunnbröd med egen sallad,hemlagad snapssås och kåtarökt lax... Och så en kopp norrlänskt kokkaffe på det. Vad åt ni till frukost idag?

There is still a tad bit summer left. And we are making the most of it;) Tomorrow i'm signed up for a competition.. And today was the first time i stood on a longboard. Good shit!

Fantastic! Buy this beer,read the label,and love it! Fucking amazing!

Fantastic! Buy this beer,read the label,and love it! Fucking amazing!

Fantastic! Buy this beer,read the label,and love it! Fucking amazing!

Mitt första trevande mobilinlägg blir denna bild på min älskade syster som damp ner i postlådan och förgyllde min dag:)

Ja, jag vet att det är sent. Klockan är över ett och jag har knappa två aktiva arbetstimmar kvar på mitt långpanne-pass, men kände ändå att jag måste skriva ett inlägg.

För det är just nu som andan faller på. Såhär sista timmarna.. Även om om fingrarna är allt för trötta för att träffa tangenterna rätt så är det just i dessa lägen som man drar igång.
Skriver.

Bloggar.

Mailar.

Eller helt enkelt söker och läser ett helt litet gäng c-uppsatser.

Fast ögonen går isär (speciellt svårt ord att skriva när man är trött tydligen, ögonen)

Man läser ett halvt stycke. Lider, för det kostar på SÅ mycket att koncentrera sig. Men man vill ändå. Kanske på grund av att tröttheten fått alla röster i mitt huvud att tystna, och att man äntligen kan ta in vad som står med blankt sinne.

Om nu något fastnar.

Men det var inte det jag skulle skriva om.

Jag skulle skriva att jag blev rädd.

Bekänna helt enkelt.

En gång i världen skrev jag vansinnigt mycket. Jag älskade, och har alltid älskat, leken med orden, språkets dans, och speciellt den cyniska och lite bittra satir många på senaste tid strött över nätet så väl..

Jag gör fortfarande små försök. Även om jag inte tar mig tid eller energi så ofta som jag vill.

Hur som helst så känns det som om jag tappat. Jag har tappat vokabulär, har tappat utryck.. helt enkelt tappat verbal förmåga.

Mitt främsta vapen.

Jag läser text publicerat av kunniga, pålästa människor. Pratar med folk, läser artiklar.. Och känner att jag inte riktigt platsar längre.

Kanske är det den kaxiga odödligheten som besitter varje tonåring som till slut givit upp och släppt taget, men det känns som något värre..

Som när jag idag blev tvungen att gå och slå upp ett ord.

Ett ord av den typen jag för ett eller ett par år sedan hade älskat och åtminstone låtsats bemästra..

Idag gick det inte. Som så ofta på senare tid.

Men seriöst? Vem använder egentligen ordet Semaforera?

Kanske inte ska vara så rädd?

Eller??

A swift flight from Sthlm skavsta I land in a cloudy wet Gdansk. Feels weird, not only because I was at work just a few hours ago, but also the familiar feeling of being on the road with just a small bag and myself again.. I missed that feeling.

Get picked up right outside the airport, guess my host is afraid I get abducted.. after all, this is new territory and who knows what lurks round the corner?

Some catching up later we check in. Or should I say check back?

We are hitting the beach area, Kaszuby, right in the middle of the Polish holiday and even if the rain is pouring down one family after another is walking down the street.

They stroll past the restaurants serving freshly fried fish right from the coal bed for a nickel and a dime, past the amusement field, past the high pines lining up..

I am told that the men here are getting fewer and fewer.

New times are rolling in and it transforms the strong proud polish men, now equipped with a baby stroller and the air of masculinity dissolved.

All the campsites and lodging houses are full but my host managed to book a caravan, or a trailer as they call it. When we arrive the site is filled with holidaymakers and we are pointed to a caravan that brings memories from my childhood.

Lets just say that it is very similar to the ones that the boys in blue raid every once in a while.

Inside we are met by a total preservation of the eighties! They say that you should try everything once, and now I can proudly check off leopard patterned bed sheets.

Seriously!?

We laugh so hard we fall over as we settle in.

The night is chilled, rain falling on our heads, but still an amazing sunset and a wide stretched beach with the pine forest lining it right up to the sandbanks.

I think I could find peace here.

As long as the weather stays like this, and the beach keeps from filling up with families and kids, all chatting in a language I can not even begin to make sense of..

In the morning a "Swedish table" is served for breakfast, mackerel, chicken and liver fighting for the space with the usual bread rolls, ham and cheese.

Anticipation is high, beer ice cold and Peggy Lee is setting the pace for another adventurous day in the unknown land.

Over and out from the Firemonkey, finally on the road again, finally chasing the moment, living it.

Living.