Bottom is only half way

Snacka om att sjunka.
Lätt ångest över de tre träningsfria dagarna, utgången och hemgången startade dagen.
Tvätttid kvart i helvete i morse, huvudet i en dimma,
Ny kurs, ny lärare, verkar vettig.
Tentan tillbaka.

..botten ur.

Fucking CHAMP piskade mig med flera poäng. Ggränsen inte ens nära. Världen rasar. Går ner mig som förr i tiden. Vill inte, sjunker, skriker.. ger upp.

Mitt i all misär dyker trasslet jag jobbat så hårt för att bevisa att det inte påverkar mig upp..
Och slår en stor fet helomvändningsknut på min värld.

Men JAG då??

Vem frågade mig?

Förvirrad luras jag att skratta. Vill gråta, vill sova...
Ändå vägrar mina armar släppa, handlar instinktivt och skjuter bort all logik, alla argument och all självständighet som jag murat upp i mitt inre.

Skit i det. Om nu allt annat rasar, låt detta spinna.
Kommer du vara förvånad när det störtar?
Nej, men det håller dig en bit över noll,
lyfter näsan precis över vattenytan
....verkar just nu så självklart.

Du styr inte längre.
Glider med, låter dig ledas..
Utvägen redan fastställd och illusionen om att inget berör dig låter dig sjuka tillbaka, utforska och njuta....

Samtidigt som världen glider ur focus och fryser till en regnig, grå isande massa omkring din olycka och smärta.
Med dig själv fast i mitten.








Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0