Snipp Snapp?

Tentaperiod. Eller ja, en tenta kommer alltså, som ingen verkar förberedd på, och som gör att hela min värld just nu är tämligen irriterade och lättretliga.

Lägg till början på en 81,6%'s tjänst på kåken och lite bartendrande på det så kan du redan nu gissa min sinnesstämning.

Jobbade iaf natt på kåken i torsdags och fredags vilket fortlöpte utan några större problem.
Så kom Lördagen och Corona står på tur.. Helloween, sminkad personal och faktiskt en riktigt kul kväll, även om folk kom väl sent och det inte var knökfullt.
Lyckades vinna en Ipod shuffle av en redbull-rep för att jag rekomenderade en "jävligt god drink" med redbull.. alltid trevligt med uppskattning innom ett yrke man oavsett hur många år man spenderar innom aldrig tycks bli särskillt bra på..
(Även om jag aldrig gör såna kapitala idiotgrejer som den lyckades med.. )
För att inte ligga och vrida mig in i morgontimmarna avslutades kvällen med en och en halv pint på NH och även om det har funnits bättre efterfester så är det alltid kul att träffa gänget där. Tack!

Söndagen började allt för sent, vilket kanske var enda alternativet då en viss trötthet akumulerat sig i min kropp på sista tiden.. (igen..)
En hel eftermiddag och stor del av kvällen avnjöts dock på uni och inte är man nära klar, men man kan ju iaf försöka intala sig att man lärde sig lite under alla dessa timmar iaf..

Söndagskvällen omplanerades från soffa och mys till isade smärtande kall vinterpromenad. Densamma visade sig innehålla såväl föråldrade plattityder som ren styrka.
Ett par hundra steg och en blixtsnabb radering senare fick biceps smaka avreagering. Inget bra pass klarades dock av, för mycket i huvudet och såg ut som ett förbannat äckligt fetto i speglarna. Tungt lyftes dock och lite benpress fick avsluta.
Siktar nu på en tidig kväll och att låta bli luren, för om jag varken kan förklara tentaplugg eller något annat för mig själv, varför då utsätta andra för mitt malande?








Everything aside så är det ju faktiskt rent tragiskt att mitt ego tar stryk bara för att jag låter mina önskiningar om världen springa iväg med min hjärna.. Skärp sig nu för fan.
Vad som försökte skjutas i sank var ett luftslott, inte verklighet och en tillvaro.
(Sen vems kulor som till slut fick det hela att ta in vatten.. det ska vi låta vara osagt.)

Stoppa utan att avsluta; så du menar att du inte har något emot att bli uppvaktad men vägrar ge en millimeter tillbaka på det ena eller andra sättet... Låter som lånad logik tycker jag. Eller kanske bara egocentrisk feghet. Men jag vet ju inte, det har ju inte berättats så mycket, vilket i sig är HELT ok, men det ger ju oxå frihet till en del vilda tolkningar... tyvärr

Alla dom vanliga sanningarna som folk kalla hjärnspöken kommer fram å så mycket tydligare. Inga ord, bara känslor, känslor som kopplas till situationer som vägrar lämna mitt minne, som regnvåt asfalt en gång i juni.. eller alla de andra scenerna som gör ont så långt in i mig när de spelas upp gång på gång i mitt huvud.
Översätter och gör efterkonstruktioner.. Jag brukar inte vara så här, jag drar mig ur så snart det händer något som helst, översätts snabbt till en betydligt mer lössläppt och lättfotad normalitet som snuvats mig, samt underminerar bilden av vad jag inte vet något om.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0